Goda och mindre goda nyheter...
Krossade planer innebär inte krossade drömmar. Speciellt inte när läkaren står och förklarar min skada och vilka men jag kan tänkas få i framtiden. Eller snarare, vilka men jag inte kommer få. För nån jäkla tur ska man väl ha om man heter Turula i efternamn, eller hur?
Tydligen är den kotan jag krossade den bästa kotan på ryggraden att skada, eftersom den inte påverkar min rörlighet överhuvudtaget. Om ni ser det vita som ligger an mot höger sida av kotorna på bilden så är det ryggmärgen som buktar ut och som tur var inte skadades.
- Men, kommer jag kunna hoppa fallskärm igen? frågade jag efter hans genomgång av skadan och operationen. Han kollade snopet på mig igen, precis som den gången när jag förklarade för honom att jag bodde i en husvagn. Man såg på honom att han inte visste vad han skulle svara så jag svarade åt honom
- Fast i och för sig så vet du kanske inte så mycket om fallskärmshoppning och dess risker, eller hur hoppningen belastar kroppen. Han nickade instämmande och jag kom då på vad Dan hade sagt att jag skulle fråga istället
- Men, som läkare, anser du att den kotan jag skadat kommer vara den svaga länken i ryggen efter att den läkt?
- Nej, när benen läker ihop med skruvarna så är det i så fall de kotorna ovanför och under skruvarna som tar stryk vid ett liknande trauma.
- Okej, men påverkas de kotorna av skadan eller är de hela?
- Nej dem är hela och friska. Svarade han och insåg vart jag ville komma. Jag tänker en liten stund och sedan konstaterar jag
- Då är det alltså min egen bedömning om jag vill fortsätta hoppa och risken att min rygg blir värre av att hoppa är lika stor nu som innan olyckan. Det vill säga en hård öppning som orsakar eventuell kotkompression hade gjort det även om jag inte olyckats. Han svarade inte, men nickade instämmande igen och jag beslutar mig för att när jag är hel igen ska jag hoppa fallskärm.
Men just när jag trodde att jag hade fått bättre besked än jag hade förväntat mig, så säger han en mening som raserar hela min plan för vintern och våren.
- Men nu måste vi låta ryggen läka och du får inte ta några onödiga risker under sex månader framöver. Va? SEX MÅNADER!!!!!!???? Jag kunde se hur han tog 'Australien 2013/2014' och åt upp den. Han tuggade inte ens, han bara svalde den hel i en enda stor klunk.
Men jag var förberedd på det värsta. Redan i veckan hade jag en märklig känsla av att Australien inte skulle bli av i år. Så jag hann tänka ut en alternativ plan.
- Så du vill träffa mig igen om tre månader, det vill säga i december och efter det vill du träffa mig igen tre månader senare?
- Ja, det stämmer.
- Men kan jag då resa iväg efter vintern i två månader och surfa?
- Ja det kan du göra.
Nästa vecka ska jag träffa en sjukgymnast för att lägga upp min träning och jag känner mig stark i kropp och knopp. Motivationen går på högvarv då mina drömmar lever vidare, orubbligare än någonsin! Att få hoppa ut från fyra tusen meter igen är inte längre en dröm, det är ett faktum. Min planerade resa till Australien fick lite förhinder så den får vänta snällt i ett år, också det ett faktum. Att jag nu tar på mig skorna, går ut och tar min andra cykelfärd sedan olyckan, ja även det är ett faktum.
Kommentarer
Trackback
